Hoppa till sidans innehåll

Hästens beteende


Hästens beteende

Den vilda, ursprungliga hästen var beroende av sin uppmärksamhet, storlek och snabbhet för att överleva. Den levde, och lever fortfarande, socialt i flockar på grässlätter runt om i världen, bl.a. New Forrest i England och de stora slätterna i USA.

Den tama hästen hålls ofta socialt isolerad, vi sätter den i sin egen box, låter den gå i egen hage osv. Aveln bestäms av oss, fölen avvänjs vid en tidig ålder, och den får ofta en diet med relativt lågt fiber innehåll, jämfört med vilda hästar. Detta innebär att vi människor har ett stort ansvar att se till att våra hästar har det så bra som möjligt och att de kan utföra sina naturliga beteenden så långt som är möjligt. Många beteendeproblem som tama hästar uppvisar beror på en frustration att de inte kan utföra normala beteenden, och problemen kan ofta förbättras genom att vi visar större förståelse för hästens natur.

I världen idag finns ca 62 miljoner hästar, fördelade på 682 raser. Inte bara utseendet skiljer olika raser åt, utan det finns även skillnader i beteende, inlärningsförmåga och risk för beteendeproblem som krubb-bitning, vävning och vandring.

Så vad gör hästen hela dagen? Vad är normalt beteende för en häst?

Vilda hästar använder det mesta av sin tid till äta, samtidigt som de rör sig långsamt framåt över betet. I naturen tar hästen ca 30 000 tuggor per dag, och tuggar ca 60 000 ggr. Om man fodrar den hästen med kraftfoder, innebär det att man begränsar hästens naturliga tuggbehov, och detta kan leda till att hästens beteende och matsmältning påverkas negativt.

Hästen har inte bara en medfödd vilja att tugga, utan hästens saliv utsöndras bara när hästen tuggar. Hästen producerar ca 5-7 liter saliv per dag, och saliven innehåller mineraler som påverkar matsmältningen, bl.a. genom att påverka hur surt det är i magen och de goda bakterier som lever i magen. Det innebär att om hästen inte får tugga ordentligt varje dag så kan hästen få kolik eller beteendeproblem som krubb-bitning.

Den vilda hästen tar minst 10 000 steg per dag, under tiden den vandrar runt och söker föda. När vi stallar in våra hästar så begränsas denna aktivitet markant. Detta kan leda till beteendeproblem och även matsmältningsproblem. Hur mycket hästen rör på sig skiljer mellan olika hästar. Om man har koll på hur mycket ens häst normalt rör sig så kan en förändring tyda på att något är fel. Alltså, om man har en häst som normalt sett rör sig lite i sin box, och som plötsligt börjar röra sig mycket mer, så indikerar det att något kan vara fel. Den kan vara stressad, ha kolik eller något annat hälsoproblem.

Föda

Vilda hästar äter gräs, gräsliknande arter, buskar, blad, stjälkar, bark och rötter. Vad som äts beror främst på tillgång och miljö. T.ex. äter New Forrest ponnyn gräs på sommaren, medan de flyttar in i buskage och bland träd på vintern för att söka skydd mot vädret. Då anpassar de sin diet till detta och äter mer blad och buskar. Eftersom de kan anpassa sin diet till miljön på detta sätt, så gör det att de kan se till att tillgången på föda alltid är tillräcklig, vilket är viktigt för hästens matsmältning.

Hästar kan också lära sig att undvika mat som gör dem sjuka direkt. Detta beteende är ännu starkare när maten är ny för hästen, alltså något den inte ätit tidigare. Detta kan så klart ställa till problem för uppstallade hästar, t.ex. när de kommer till ett nytt ställe, med nytt foder som smakar annorlunda, eller vatten som smakar annorlunda. Det är därför många hästar inte dricker när de är iväg på tävling, vattnet smakar helt enkelt annorlunda än de är vana vid.

Gräs och andra växtdelar är ju betydligt proteinfattigare än t.ex. kött, och för att få i sig tillräckligt med protein måste hästen kompensera genom att äta en stor mängd och maten passerar relativt snabbt genom matsmältningssystemet. Hästen äter alltså under en stor del av dagen. Fria hästar tillbringar 13-18 timmar per dag med att äta och söka föda. Dessa timmar är utspridda under hela dygnet. Naturliga pauser i ätandet är relativt korta och under pauserna utför hästen andra beteende som är viktiga för den, t.ex. socialt beteende, kliande, rullande osv. Hästar fastar i stort sett aldrig frivilligt mer än 4 timmar i sträck, även om de ibland tar längre pauser för att hitta skydd för väder och vind eller bitande flygfän.

Studier har visat att uppstallade hästar äter ca 17 ggr per dag. Hästens anatomi och funktionen hos matsmältningsorganen är anpassade efter den här ”lite-och-ofta” strategin. Magsäcken är liten och har begränsad kapacitet. Maten rör sig hela tiden genom mage och tarm. Ett exempel på anpassning till denna ”lite-och-ofta” strategi är att hästen saknar gallblåsa. Galla är ett ämne som utsöndras i tarmen på alla däggdjur och som hjälper till med nedbrytningen av fett i maten. Människan har en gallblåsa som lagrar galla, som sedan släpps ut i tarmen när vi har ätit. Men hästen äter så ofta att det inte finns behov av att samla upp gallan utan den utsöndras direkt i tarmen hela tiden, och hästen saknar därför gallblåsa. Hästen har också en betydligt större tjocktarm än vi människor. Det är också en anpassning till att födan består av gräs och växter. För att kunna bryta ner växter använder sig hästen av bakterier i sin tjocktarm som hjälper till med nedbrytningen. Hästen kan sedan ta upp näringen från tarmen. Människan äter en blandad diet och har inte behov av att kunna bryta ner lika mycket grova växtdelar som hästen, och har därför en mindre tjocktarm.

På grund av allt detta är det viktigt att vi människor tillgodoser hästens behov av att äta och tugga och anpassar våra utfodringar efter detta. Alltså, lite och ofta är det bästa för hästen. Självklart måste individens behov tillgodoses, en del hästar behöver mycket kraftfoder för att kunna prestera på topp (t.ex. galopphästar), medan andra måste få sitt foderintag begränsat för att inte få fång. Men generellt är det så att dagens tama hästar får för lite grovfoder och för mycket kraftfoder, för att det ska vara optimalt för deras matsmältning.

Socialt beteende

Hästar i frihet lever i tätt tillsammans i sociala grupper. Hästen är ju ett bytesdjur, och de använder flocken som skydd för rovdjur. Det är säkrare med många ögon som kan spana efter faror  osv. Därför är det naturligt för dem att vara sociala och gå tillsammans. Vi människor separerar ofta hästarna från varandra, genom att stalla upp dem i vars sin box och släppa dem i vars sin hage. Detta gör att när hästarna väl får gå tillsammans så kan de sparkas och bitas för att gruppen blir ostabil. En grupp hästar som fått gå länge tillsammans bråkar sällan fysiskt, de visar varandra med mindre tecken när någon gjort nåt fel, t.ex. genom att lägga öronen bakåt, eller vända rumpan till. En annan orsak till oro i flocken kan vara att tillgången på mat är begränsad, eller att den tillgängliga marken är för liten. Då kommer det alltid att finnas små orosmoment i flocken även om de gått tillsammans länge.

Hästar använder sig av olika sociala beteende för att stärka banden mellan sig. T.ex. putsar man varandra, vilar tillsammans och hjälper varandra med att vifta bort flugor. Det är vanligast att hästar får band till 1-2 andra individer och de håller sedan ihop. Detta kan så klart leda till problem när man av olika anledningar måste separera vännerna från varandra.

I en blandad grupp med valacker och ston är det vanligt att stona blir kompisar med andra ston och valacker med andra valacker. Det är dock viktigt att komma ihåg att det inte finns någon anledning att separera valacker från ston. Anledningen till bråk i alla flockar (utom när det handlar om hingstar) är begränsade resurser, alltså för lite mat, eller för lite plats. Finns det tillräckligt för alla så är det väldigt ovanligt med bråk.

Det jag valt att ta upp här handlar om hästens ätbeteende och hästars sociala beteende, och anledningen till att jag tar upp just detta är att dessa beteende direkt kan kopplas till säkerheten i stallet och hanteringen av hästar. Genom att lära sig mer om hästars normala beteende blir man bättre på att förutse situationer där olyckor kan ske, och kan på så vis undvika dem. T.ex. ska man aldrig gå in i en hage med hästar och ha mat eller godis med dig. Eftersom resursen är begränsad (du har bara en eller några få morötter och kan inte ge alla samtidigt) finns det stor risk för bråk och du kan komma i kläm. Du har också lärt dig hur viktigt det är för hästen att få tugga och äta och att den blir stressad och till och med kan bli sjuk om den inte får det. Stressade hästar innebär alltid en högre olycksrisk.

Det finns givetvis massor mer att lära om hästars beteende och är man intresserad rekommenderar jag att läsa Monty Roberts – Mannen som lyssnar till hästar. Fakta i den här texten kommer främst från The ethology of domestic animals av Per Jensen, men även Unghästen av Reiner Klimke och Hästhållning i praktiken av Mats Mellberg. Det finns också mer information för den som är intresserad på Svenska Ridsportförbundets hemsida: www.ridsport.se/hastkunskap
Om du har frågor eller vill diskutera något rörande detta är du välkommen att kontakta mig, antingen i stallet eller via kontoret.

/Lisa Hansson 

Uppdaterad: 18 SEP 2014 07:43 Skribent: Lisa Hansson

Vill du sponsra MCR?

Då kan du få din logotype här under ett helt år. Kontakta oss för mer information om sponsorpaket.

Kontakta oss

facebook

motesplats

 

svea_190x150

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ange alt-text här.

 

 Ange alt-text här.

horze

Postadress:
Malmö Civila RF - Ridsport
Jägersro
21237 Malmö

Kontakt:
Tel: 040941850
E-post: This is a mailto link

Se all info